Gustaf Edvard Klemming

Klemming, 1823-1893, studerade vid Uppsala universitet och anställdes vid Kungliga biblioteket i januari 1844, inledningsvis utan lön. Under sin tid på Kungliga biblioteket hade Klemming flertalet titlar; extraordinarie amanuens, ordinarie amanuens, vice bibliotekarie, chef för Kungliga biblioteket, kungliga bibliotekarien och slutligen ändrades hans titel för sista gången till överbibliotekarie. Klemming pensionerade sig den 10 oktober 1890.

Klemming grundlade till stor del sin karriär genom att donera sin privata boksamling, omfattande över 10 000 band till Kungliga biblioteket. Fram till dess hade samlingen förvarats i föräldrahemmet.

Genom tiderna har Klemming omtalats mycket. Han sägs ha haft en enorm arbetskapacitet, en excentrisk läggning, intresse för mysticism och spiritism, samt ett uppseendeväckande utseende. Det är kanske därmed inte så konstigt att August Strindberg i en intervju 1909 betecknade Klemming som en av de personer som "gjort det allra största intrycket på honom".

Vidare är det känt att Klemming åt konfektyr på jobbet trots förbud samt "hittade" böcker genom att inte sky några medel för att tillskansa sig verk han ville ha till sitt kära bibliotek. En anekdot berättar att efter varje besök hos konsthandlaren Henryk Bukowski brukade denne omfamna Klemming till avsked för att känna efter att denne inte hade stulit någon bok av honom under besöket.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Edvard_Klemming